Utkast om som dom redan döda

.

Ibland gör du gester som dom redan döda har gjort. Då minns du dom med en något bruten kärlek. Påminnelsen om den starka önskan du då hade att få vara så som dom var när dom själva levde. För du tyckte inte om dig själv. Du hatade allt som var du. Numer inser du att vissa önskningar gått i uppfyllelse. Icke på det sätt du var övertygad om. Utan på ditt eget sätt. Ock det känns coolt ändock. Ibland. Så jag går rakryggad ut i världen oavsett hur saker ock ting ter sig för stunden. En stundens ingivelse att famna om.

.