Nattvaka

”Jag vakar,
Vakar med månens runda härd,
Av, av och an

Som en sliten, sliten
inhägnad pendel,

Som strilande, strilande sand
genom timglasets midja,

Som ett monotont, monotont
icke-ljud,

Vakuum, vakuum-sinne,
Ett svalt, svalt eko
Från någon annan, annanstans ifrån.”